Lätta mitt hjärta...
Jag har haft fyra underbara bästisar i mitt liv, de första var Stina och Amilie. Vi växte upp tillsammans; gick på barnkalas, pallade hallon, delade hjärta, bråkade så intensivt att både hår och hud rök, upptäckte livet, spanade på söta killar, busringde, hade sleepovers med våra tre killbästisar -Wille, Lasse och Martin, och vi hade underbart roligt under hela kalabaliken.
Sen under högstadiet kom Linda in i mitt liv. Hon gjorde allt för mig och jag gjorde allt för henne, hon gick hem till mig på morgonen för att vi skulle fixa oss tillsammans innan skolan, åkte på utflykter för att leta reda på snygga killars hus, gjorde slut med pojkvänner åt varandra, ringde jobbiga samtal åt varandra, köpte saker åt varandra, grät tillsammans och skrattade hysteriskt tillsammans. Hon ställde upp i vått och torrt för mig!
I gymnasiet började jag och Emma i samma klass. Shit vilken tjej! Haha, jag blir full av skratt när jag tänker på allt vi har hittat på! Hittade på namn på alla lärare, fick alltid smyga in på Avenyn eftersom vi aldrig fyllde 18, fylle-julfester med extrajobb och vi pratade i telefon i timmar. Sen hittade vi männen i våra liv samtidigt och vi fyra och vårt gäng gjorde allt kul tillsammans!
Bild från nallegram.com
Mina kompisar som jag har nu är visserligen underbara men de är inga bästisar, ingen som jag skulle vilja ha som tärna på mitt bröllop t.ex... Inte för att det är någon brådska med att hitta en sån, haha, men ändå.
Nej, jag skulle verkligen vilja ha en bästis igen! Nån som man kan ringa och bara prata av sig med. Men var hittar man en sån?
blocket?;)
haha driver bara.
Jag ringer snart och pratar en stund - men varför inte ringa Linda och Emma och prata bort en stund och se om de nära kontakterna kan tas upp igen. Har för mig att någon berättade att Stina pluggar i Linköping nu, hennes föräldrar bor i alla fall i Liljeholmen. Amilies mamma hejade jag på häromdagen på Lindboms... Kramar från mamma som har tre bästisar sen jag var 13, Ann, Eva o Cathy, dem kan jag prata om allt med och det behövs ibland...
Halkade in på din blogg idag av en stor slump, vet egentligen inte hur det gick till, men när jag läste ditt inlägg från idag så kan jag inte göra annat än att instämma Louise! Jag tänker också ibland på allt roligt vi gjorde, och jag blir också alldeles full i skratt när jag tänker på alla tokigheter....Haha!! Du fick min mejladress va? Om du känner för att höra av dig så är du hjärtligt välkommen! Kramar Emma
Hej stumpan! Förstår precis vad du menar. Men tror de händer dom flesta när man hittar sin man i livet, efter några år börjar man sakna en bästis. Björn ger inte riktigt alltid den respons jag vill, haha. Om du gifter dig snart så är det OK, jag ställer upp som tärna. ;) puss
Nejlikan/Angie- Vad söt du är! Du har första tjing än så länge! ;) Förresten måste vi ses snart för jag har en sak att berätta! :D Hundbus och middag nån kväll/helg kanske? Puss
Absolut middag nån kväll/helg! Hojta till när du har tid :) puss
