När jag var liten (tonåring) kunde jag (som alla tonåringar kan, haha!) prata i timtal i telefon. Pratade nätterna igenom med olika kompisar eller killar. Den förmågan försvann sen när jag träffade P och sen blev jag "vuxen" och då hade man ännu mindre tid och mindre att prata om i timtal...

Har dock saknat det där lite, att kunna prata hur länge som helst om ingenting så därför är jag så glad nu när fenomenet börjar komma tillbaka!
Jag och min snutta Linda blev jättebra kompisar när vi började i samma klass på Privatskolan. Umgicks i princip varje dag och sen när det helt plötsligt var examen och vi inte sågs hela tiden längre så blev det jättekonstigt. Tur då att det finns telefon! Haha! Vi kan verkligen prata hur länge som helst om ingenting! Hon ringde nyss, från sin mobil till min, och vi pratade i 45 minuter. I mobilen, haha! Vad glad hennes kille ska bli sen när han ska betala hennes räkning!


Jag diggar verkligen henne som fan, hon är min lilla snutta och jag hoppas att vi kommer vara vänner förevigt!